Så var det dags igen då…
Nere under isen är det mesta svart. Så är det. Nej, inga rakblad. Inte för att jag inte vill, utan för att det är för svårt att dölja såren i sommarklädsel.
Arkiv förJobbigt
Kill me slowly with a toothpick…
…eller, hur jävla dum får man bli? Note to self: Låt sorgen göra ont och lägg ner allt det självdestruktiva. Ta inga förhastade beslut hur logiska de än må kännas. Kom ihåg att mellan svart och vitt är det oändligt många gråskalor.
F-n Åke, varför blev det så här? Finaste vännen i världen är död…
Lyckligt lottad, trots allt
Jag har världens finaste vänner och har träffat fyra av dem i helgen. Det är lycka mitt i allt det svarta.
Fredag - dag 5 utan Dig
Är hos käraste Söt i Uppsala. Avslappnad, lugn och ganska balanserad. Nästan harmonisk. Läs resten av det här inlägget »
Andas, andas, andas
En fin vän, hennes pojkvän och god lunch. Samtal på vilsam nivå. En paus från allt som gör ont. En promenad tillbaka till tillfälliga boendet. Efter en stund total ensamhet.
…och skillnaden är bara geografisk
En ny dag i Mardrömslandet. Jag är lika sömnlös i Västerås som hemma. Skillnaden är bara geografisk. Jag ska ut och äta lunch med en fin vän. Masken är inte lika hållbar som den brukar vara.
Det är 20 grader i skuggan och jag kommer att snöra på mig mina docs. För hur skulle jag överleva om jag inte höll fast vid allt det som Du tyckte var jag.
Jag skulle ge allt jag har för en enda kort minut med Dig…
…och relationer i alla former skrämmer mig…
Relationer och sociala kontakter är inte min styrka. Har aldrig varit. Trots att jag tvingar mig själv att vara social med jämna och ojämna mellanrum. Som många av er vet finns det en orsak, ett namn, som förklarar bland annat mina sociala tillkortakommanden. Aspergers syndrom. Laddade ord, men samtidigt en lättnad och en förklaring för mig. I och med diagnosen kan jag acceptera mig själv på ett annat sätt. Förstå varför saker ibland blivit som de blivit. Förstå varför jag gör som jag gör. Efter uppvaknandet försöker jag leva annorlunda. Utmana mig själv. Vara mer mottaglig för intryck. Acceptera gråzonen istället för att till varje pris välja mellan svart eller vitt.
…och överallt dessa spår efter Dig
Jag påminns om Dig i allt jag gör. Jag påminns om Dig i allt jag känner. Jag påminns om Dig i all skuld som väller över mig. Jag påminns om Dig i tacksamheten över att Du älskade mig. Jag påminns om Dig genom alla spår Du lämnade kvar de där få timmarna jag hade Dig till låns.
Om du låtit bli att komma hit…
…så hade du levt idag.
…så hade dina flickor haft sin pappa kvar.
…så hade dina nära och kära haft dig kvar.
…så hade du hittat någon som var värd din kärlek.
…så hade jag kunnat leva utan vetskapen om att allt som krävts hade varit att jag bett dig stanna kvar.
Jag var aldrig värd din kärlek och det är mitt, bara mitt, fel att du inte finns.
Det gör så ont så jag vet inte hur jag ska orka fortsätta leva. Och varför ska jag få leva vidare som ingenting hänt när du är borta för alltid?
