Fixig – en bloggare bland många andra

Jag måste få dela med mig av ett mejl jag fick härom dagen. Det värmde kolossalt. Tack fine J!

En passus som jag läste i mellanstadiet gjorde så stort intryck på mig att jag minns det ännu.

”Varför måste en nyskild kvinna vara deppig, nedstämd och skamsen för att hon skiljt sig. Varför får hon inte gå med högburet huvud, lätta steg, charmigt leende och ha ett snärtigt och flörtigt tilltal? Varför får en människa som bestämt sig för att leva ett annorlunda liv inte vara lycklig och tillfreds med det?”

Som Du förstår så tycker jag att det är självklart att en människa ska gå dit hon vill och behöver gå och inte inordnas i konventionen för sakens skull. Jag återkommer fortfarande till det i tankarna ofta. Att skämmas varje gång jag är på väg att döma någon för livsval jag inte vet bakgrunden till. Sedan så snabbt som möjligt förlåta mig och uppmuntra både den nyss dömda och mig själv att gå med högburet huvud och önska oss båda lycka till med kärleken som vi alla behöver.Skam och dåligt samvete ska bara finnas till för att hjälpa mig ändra beteende. Ändras beteendet finns det ingen anledning att skämmas mer. Ändrar jag inte beteende är det bättre att lägga det dåliga samvetet på hyllan för det gör en annars bara olycklig.En annan grundpelare inom vardagslivsattityd kommer från min gammelmormor. Jag undersökte vad som fanns i hennes lådor och hittade en gammal förpackning med rakblad (jag var 4-5 år gammal). Eftersom jag undersökte vad som var i förpackningen utan att veta var det var så skar jag mig såklart djupt.